Vi vann den 4:e NM kvartsfialen mot Tunet med 3-2 hemma i Lihallen.
Detta efter att vi legat under med 2-0 inför sista perioden. Men som jag skrev tidigare i min blogg .. “Sätter man defensiven, blir de mål framåt” och de gjorde vi i sista perioden. Sen skall jag väl också erkänna att jag hade en GRYM period.
Men det som var mest magiskt med denna kväll, var den OTROLIGT fina avtackning jag fick efter matchen. Ett fint tal av sportslig leder Johnny, som verkligen värmde mitt hjärta. Men mest av allt, så var det de stående applåderna jag fick, av den UNDERBARA publik som stannat kvar …. Fick rysningar i hela kroppen och de var tur att jag var svettig, för då syndes inte de tårarna som kom, för jag skall vara ärlig och säga att de kom verkligen några tårar .. Ett STORT TACK till alla som var där …..
Gjelleråsen IF …. Ja, vad skall man skriva om en sådan underbar förening ..
Finns så många fina ord jag vill ge till denna förening, och ledare, och spelare, ja till alla i Gjelleråsen IF.
Jag har spelat innebandy i 23 säsonger, och vart med om mycket i mitt innebandy liv. Både tråkiga och underbara upplevelser. Men det jag har upplevt under mina 3 säsonger i Gjelleråsen, har vart tre helt underbara, magiska, fantastiska säsonger, och de kommer jag alltid minnas som mina bästa säsonger i mitt innebandy liv.
Jag ångrar inte en sekund att jag skrev på de där papprerna, en juni dag 2006, och har som sagt efter det haft en underbar tid i Gjelleråsen …
Till spelare .. Svenska, norska, ja vilka som helst. Tänker ni på att byta klubb, eller kanske göra som jag, prova på elitseriespel i Norge. Då kan jag bara säga så här ….
Gjelleråsen IF är den bästa föreningen du kan välja … Det är något speciellt med denna förening, de är något magiskt. Visst de kanske inte har de stora pengarna, men de har ett STORT HJÄRTA, och det kommer man långt med.
Nu vill jag ju inte att detta inlägg skall bli något avskeds tal …
För vi skall bara vidare till NM Semifinal … Så förhoppningsvis så skriver jag lite mer om detta snart ……
Så … vi snakkes snart igen … / MickeMålis